En personlighet jag har är att jag är lite pedantisk av mig. Jag vill ha ordning och reda och veta var alla mina saker är. När jag var liten ville jag jobba på kontor och ha mycket pärmar fulla med papper i stor bokhylla bara för att känna känslan att jag har "koll på läget". Helt knasigt tycker jag :)

Jag tror att jag gick i trean, eller tvåan på vårterminen när jag och mamma gick in i en cykelaffär för att kolla på en ny cykel till mig. Jag hittade en röd cykel som jag blev kär i direkt. Men den var jätte dyr och tjejen i kassan sa att priset skulle sänkas fram till sommaren. Så jag gick hem och glömde bort cyklen lite.
Jag åkte ut till mormor & morfars sommarstuga med dem i några dagar och en dag ringde mamma och sa att hon stod i cykelaffären och att priset hade sänkts på cyklen jag ville ha och frågade om hon skulle köpa den.
Såklart blev jag riktigt glad och sa till mamma att hon skulle köpa den. Jag började faktiskt gråta, så glad blev jag! Vi åkte faktiskt hem en dag tidigare för att jag skulle kunna få cykla på min nya cykel.

Nu i efterhand undrar jag hur man kan bli så glad för en cykel. Men det kan man visst :P

När jag var yngre hade jag en massa namn jag hellre skulle vilja heta än Ulrika. Även efternamnet skulle jag vilja ändra då.
Men nu är jag nöjd med mitt namn och jag skulle vilja inte heta något annat.
Att säga till alla; "hej, nu heter jag inte ulrika längre, jag heter ---" 
Skulle jag tycka vara jätte svårt och jag (säkert alla andra oxå) skulle tycka det var jätte svårt att liksom ställa om sej. Jag lovar att i skolan skulle jag fortsätta skriva Ulrika, okej, jag brukar skriva Ullis ;S, Men oavsett om jag skriver Ullis eller Ulrika så måste jag ju sluta skriva det och börja skriva mitt nya namn. Man måste ju tänka om helt.

Dessutom valde mina föräldrar att jag skulle heta Ulrika (som föräldrar brukar ;D) och jag skulle tycka det var jätte konstigt att säga till dem att jag inte gillar det namnet de gett mej, och att jag vill byta. Usch, det skulle faktiskt aldrig jag klara.

Ulrika Anna Louise är vad jag heter. Då, nu & föralltid.


reprisbild, jag är ledsen !

Jag vill se ut ungefär som jag ser ut nu.
Det är ju så jag ser ut och jag vill inte se ut på något annat sätt, inte för att jag kanske tycker att jag ser så jätte bra ut, men man är ju van att se mej så och därför vill jag se ut så när jag är äldre oxå :)
Men jag vill ha längre hår ! :) Jag har haft långt hår och jag fattar inte hur det blivit kort :P Så när jag är 20-25 år har jag förhoppningsvis längre hår, men för övrigt hoppas jag att jag ser ut som jag gör nu ! :)
Sen vill jag bli liiite längre, men bara några centimeter, som mamma ungefär :)


sjukt gammal bild, men längre hår hade jag :)
(lekte lite med ljuset på bilden)

Det finns inte så många saker jag är beroende av när jag tänker efter.
Men har jag börjat dricka ett glas coca cola är det slut ganska snabbt, så det är jag nog lite beroende av. Men jag behöver inte liksom ha det hos mej hela tiden.
Musik klarar jag mej inte utan. Det är jag garanterat beroende av. Ett dygn utan musik och jag klarar mej inte mycket längre till !
Vänner, ett glatt humör och bra väder är jag nog oxå lite beroende av.




G O T T !

 



         

tyvärr har jag ingen "riktig" bild när jag var liten.


vet inte om det är såhär man ska göra, men jag tolkar det såhär ;)

Jag saknar tiden då jag kunde gå till skolan och inte behöva åka buss.

Det var jätte skönt att kunna gå en halv timme, en timme innan, eller gå fem min innan om man kände för det. (det tog två min för mej att gå). Cykla eller gå beroende på humör och väder osv.
Om jag försov mej visste jag att jag ändå skulle kunna ta mej till skolan och iaf inte missa hela dagen. Det var jätte skönt att veta om jag inte mår bra kan jag komma hem och inte behöva gå resten av skoldagen och må dåligt.

Nu, kan jag inte själv välja när jag vill komma till skolan. Försover jag mej missar jag hela skoldagen, jag kan inte ta mej till skolan. Börjar jag må dåligt får jag gå klart skoldagen innan jag kan ta mej hem. Jag har en buss och en tid att passa vilket gör att jag inte kan stå kvar och prata med kompisar efter skolan.

Den tiden saknar jag riktigt mycket. Det gör mer skillnad än man tror och det kändes tryggare att kunna gå till skolan.


såklart saknar jag tiden från USA oxå ;) (bilden)

Jag har riktigt många favoritminnen, men det jag först kommer att tänka på när jag hör "favoritminne" är usa, så det är nog mitt favoritminne :')

"Kort" om vår USA-resa:
Vi var borta hela Juli 2010 och vi flög till LA, sen bilade vi oss runt hela kalifornien, vi åkte in lite i Nevada och Arizona oxå :) Mest bodde vi på ett hotell i en stad i fyra nätter innan vi åkte vidare till ett nytt hotell och ny stad. På vissa ställen bodde vi bara en natt. Totalt bodde vi i 11 städer, bla: San Fransisco, Las Vegas, Los Angeles,  Indian Wells/Palm Springs, San Diego, Grand Canyon, Death Valley.

Överallt, i hissar, barer, stränder, restauranger fanns det alltid någon som undrade var vi var ifrån och hur vår resa såg ut. "Hello guys, where are you from?" var det väldigt många som frågade oss varje dag. :)
Såg någon att man kollade på en karta var det direkt någon som var framme hos oss och undrade vad vi letade efter.

Det fanns aldrig en dag vi inte visste vad vi skulle göra och varje dag bjöd oss på nya överraskningar och jag kan lätt säga att det var det roligaste och coolaste tiden jag i mitt liv hittils!


De sakerna jag minns mest från resan är helikopterturen över Grand Canyon, Universal Studios (spec vattenshowen), Las Vegas, Späckhuggarshowen på Sea World, Blåvalsafarin, Tiden i Hollwood (att få se bla. elvis, michael jacksson, christina aguilera, brittney spears och madonnas hus), Golden Gate- bron, "Walk of Wame" och Hangarfartyget USS Midway 41.

Jag skrev typ en "resedagbok" under tiden, för jag vill inte glömma tiden, och tillsammans bloggade vi. Mest mamma :)
Skulle jag kunna skulle jag utan tvekan göra om resan och det lär jag nog göra när jag blir lite äldre ! :)




Grand Canyon


mannen på klippkanten ! :)



Walk Of Fame
Ser inte glad ut, men det var jag !