Jag skrattar. Det gör säkert ni också. Det känns ju skumt eftersom att han faktiskt kommit in på något sätt, men då kanske han gick efter någon. Men det är så självklart för även de yngsta här att man vet att de öppnar sig automatiskt, man tror liksom att alla fattar det. Tills man ser detta, det är inte självklart för alla. Och då känner man sig genast lite taskig när man sitter här och skrattar åt honom, det här är nöje för oss. Vi visar det för kompisar och skrattar. Han förstår kanske inte ens vad som är roligt.